En låååång dag.
Hej på er.
Den här dagen har nog varit den längsta i mitt liv.. Gårdagen var fruktansvärt tung men ändå fin. Det märks att spänningarna var många för idag och fortfarande nu i skrivande stund har jag en otrolig huvudvärk och ett jobbigt illamående. Orken är som bortblåst och kroppen är tung. Olle min lilla solstråle har nog förstått att mamma inte mått riktigt bra för han har överöst mig med kramar,pussar och klappar på kinden. Det enda tokiga han gjort var att bryta av pappas tumstock och rätt var det var fick jag ett rapp rätt över kinden. Han tyckte nog att jag latat mig färdigt. Timmarna rullar på sakta minut för minut. Jag har suttit en lång stund ute i hagen Jervira letar och ropar hjärtskärande och det går genom märg och ben. Hon lägger sin varma mule mot min kind och jag ser i hennes ögon att hon upplever samma smärta som jag. Akira har det bra nu och jag är tacksam för tiden vi fick och allt som hon lärde mig. Livet är inte evigt utan det gäller att ta till vara på tiden som är nu för det går inte att stoppa eller pausa. Imorgon hoppas jag på att känna mig piggare för jag har ju lite att stå i. Fast just nu känns det som att det får bli som det blir. En ny innebörd har kommit till mig och det är uttrycket man hör förlamad av sorg eller skräck. Jag förstår nu att man gör det man absolut måste sen kollapsar man även fast man känner sig stark... Det är också okej att inte göra någonting för just idag är det bara så.
Nu äntligen är den här dagen snart över och jag ska sova bort dygnets sista timmar.
Tack för era fina kommentarer det får mig att må lite bättre!♡
