På en sekund vänder livet...

Hej. Det här kan bli om möjligt det kortaste inlägget hittills. Det mina vänner ska handla om att känna tacksamhet. Man måste sluta med att ta saker förgivet. Imorse på väg till jobbet mötte jag en kompis som kör timmerbil. Jag vinkade glatt och tänkte, oj vad jag saknar lastbilslivet. Hela dagen går och nu ikväll får jag ett meddelande från min bästa vän på en bild där lastbilen jag nyss hälsat på har hela hytten intryckt. På nått vis har det gått väldigt fel och ett vanligt möte med en annan lastbil slutade med krock. 
Ryser i hela kroppen och funderar på vem det är som egentligen bestämmer ödet för en. 
Det gäller att ta tillvara på det man har och inte på det man skulle ha haft.
Kramas när man känner för det och inte skjuta upp måsten till en annan dag.
Det var allt ta hand om er!