Vårat lilla paradis på jorden.

Gokväll på er♡
Jag har skrivit om det förr det här med tacksamhet, få är stunderna då man faktiskt tar sig några minuter och ser vad man har runt sig! Det är så himla lätt att hamna i en negativ spiral och bara springa på. Jag har själv varit där och man blir helt klart förblindad för en kort stund. Det är då man behöver dom där stråna att greppa efter så man får lite hjälp i rätt riktning. Åter igen till vilken nytta ska man jaga perfektionism? I vems öga är det perfekt? Betraktarens? Lagom är den bästa kryddan annars blir det lätt beskt.  Ikväll tog vi en liten promenad med vagnen och jag blev stående på vägen ovanför vårat hus medans Olle plockade smultron och jag fylldes inifrån och ut av en varm känsla. Trots att Olle prövar vårt tålamod till tusen just nu så var det just den där stunden jag behövde. Att med lite perspektiv se ner på vår gård vårt hem som vi byggt tillsammans.
Dagen avslutades med en lite bakning och denna kaka ska jag ge er receptet på en annan dag för det här blir en ny sommar favorit😍 må så gott hörrni♡