englesbygdsjäntasvardag.blogg.se

Jaha nu var det dags för en sån där jobbig dag igen..... En bra morgon då vi hunnit med det mesta innan det var dags att åka till kyrkis här i Liden. Det blir kul tänkte jag för Olle att få göra något annat än att vara hemma. Vi var ändå några stycken där och till en början gick det bra men sen kom den där jobbiga treårstrottsande killen fram. Han lyssnar inte överhuvudtaget, vägrar sitta still så under stunden man ska sjunga och sitta still ja det vart mest en kamp som jag förlorade genom att Kerstin vaknade och Olle såg sin chans att springa iväg! Jag hoppas innerligt att det blir bättre. De sista veckorna har verkligen varit annorlunda och han har varit snäll och hjälpsam men nu blev det ett rejält bakslag. Tillslut brann det för mig och jag tog tag i örat hans. Föga hjälpte det utan han bara skrattade. Då var vi påväg hem och han skulle klä på sig tog jag tag i hans hand för att han inte skulle springa iväg ja då blev han tung som en mjölsäck och drog sig längs golvet. Då fick jag naturligtvis dåligt samvete igen över att jag typ "drog" honom i armen två meter. Nån fler som känner igen detta? Treårsbeteende? 

Å ja just det när vi skulle fara imorse då lyckades han klättra upp i farfars traktor alldeles själv å innan jag såg vart han tog vägen.... Långa sekunder.. Men ni vet hur det är så fort han lugnar sig och lägger sin lilla hand i min då värms hjärtat upp och man fylls av en otrolig kärlek! Så även om han bitvis är jobbig och jag helst av allt vill dunka huvudet i väggen och bara skrika så älskar jag denna lilla kille villkorslöst!