Å där kom signalen jag väntat på...

Gokväll på er♡ igår var jag med om en rätt kuslig sak... Den senaste tiden har det varit en hel del saker som har hänt runt om oss och personer i vår närhet. Ni vet sånt som får en att tänka mycket och tänka djupt. Saker som sätter spår och ärr.... Dessutom måste man ändå fortsätta och hålla fasaden och vardagen uppe... Ni som läser min blogg vet ju att lördagens utbrott inte hör vanligheten till när det gäller mig och i ett par veckor har jag känt mig både trött och allmänt ur jängorna. Men så igår efter att ha avslutat en fin dag och en trevlig middag med en kompis som sällskap kände jag hur orken bara försvann och huvudvärken smög sig på följt av frossa och feber. Det gjorde till och med ont i mina händer när jag skulle borsta tänderna. Jag la mig i gästrummet och tvärsomnade.. vaknade vid halv tolv i tron att det var morgon. Döm om min förvåning när både värk och feber var borta. Jag känner min kropp och vet att när det blir sådär då är det dags att slå av på takten. Jag sov länge imorse och kände mig lagomt mör i kroppen. For över till apoteket och blev ordinerad Ipren och Alvedon var fjärde timma och blev det inte bättre skulle jag uppsöka läkare. Men tack och lov så mår jag bättre ikväll och känner mig hyffsat pigg. Men det var en rejäl varningsklocka. Till vår glädje kom momma på em och bjöd på hemkokt ärtsoppa och nybakad äppelkaka. Även farfar var förbi på kvällskvisten och fikade och surrade med oss vilket var trevligt!
Imorgon väntar 3 års kontroll för Olle och en lugn dag efter det. Inte en enda bild har jag tagit så ni får några blandade från dom tidigare dagarna och så hoppas jag ni har en fin tisdagskväll!♡
 
Natti natti♡