englesbygdsjäntasvardag.blogg.se

Att se flaggan hissas på halvstång för att hedra minnet av de människor som förlorat livet under tisdagens attack var hjärtskärande.❤️

 

 

Resten av veckan har dock flutit på ändå och så är det med livet i stort. 

Olle och Kerstin kämpar på i skolans värld och kvällarna varvas med läxor och plugg. Resultaten från tentan och paper ramlade in och det var en sten som släppte när jag läste resultatet. Nu är termin 3 helt klar och den känslan är obeskrivligt skön.🥳

 

En annan historia som också är rätt skön är den när vi mötte super G drottningen Lindsey Von i Åre för 6 år sedan. Då vankades det VM i byn och det var en häftig känsla att få vara där och ta del av allt vad det innebar.

Då var Olle och Kerstin mycket yngre men självklart var också dom på plats. En annan given person i sällskapet var såklart moffa❤️ som var inbiten skidentusiast och som sällan missade någon tävling varken i längd eller utförs. 

Den här kvällen den 7/2 var vi i lilla huset i Undersåker.

Vi hade ätit middag och pappa tyckte att vi skulle göra oss en sväng in till Åre för att få känna lite VM-puls och kika läget. Dessutom jobbade Christine på Åregården så ett besök där var liksom givet.🥰

Påväg in mot Åregården kommer vi ikapp ett sällskap som pratade brett på engelska och som liksom ägde världen vid varenda kliv de tog. 

Moffan gick raskt i vanlig ordning och jag och barnen hamnade en bit bakom. 

När vi kommit in och stod i den stora entrén som finns där ser jag att det är Lindsey som står en bit bort och jag försöker lite diskret säga det även till pappa, som inte riktigt tror på vad jag säger. 

När han liksom förstår att det faktiskt är hon så tar han fram sin mobil och lite halvdiskret försöker han få till några kort. Det går lite sådär och jag försöker liksom få honom till att låta henne och hennes sällskap stå där oberörda. Men se det kunde inte min pappa som direkt tog reda på varför dom var där och vad som skulle ske härnäst. Det var nån form av intervju som skulle hållas i ett mindre rum med olika journalister bla. Ni som har träffat min pappa vet att han inte bangar för mycket och när han hade bestämt sig för något var det nästan omöjligt att ändra honom. Så när Lindsey med sällskap fick sitt rum, ja då hängde pappa på fotograferna in. Förfärad stod jag kvar ute i entrén och funderade på hur många sekunder det skulle ta innan pappa skulle bli utslängd. Jag minns att jag tyckte allt var otroligt pinsamt och helst skulle jag bara velat åka därifrån.... Jag minns också att minuterna gick och pappa var kvar därinne i rummet. Efter vad som kändes som en evighet öppnades dörrarna och ut kom hela skaran inklusive min pappa. Med ett leende stort nog att lysa upp hela världen visade han upp bild på bild på vår skiddrottning och jag bara gapade. "Det är sådär man gör vettu" sa pappa och var stolt som en tupp. "Jag fick till och med prata med na" och vad sa du då undrade såklart jag som visste vilka knapphändiga ord han besatt på engelska. "Thank you for the show Lindsey" och sen var det liksom klart. Lika självsäkert som att han med en enkel mobilkamera lyckades komma in där bland få utvalda, lika mycket beskriver det hur min älskade pappa var för oss.❤️ Otroligt saknad är han idag och alla andra dagar men helt klart är det att han var något alldeles extra min pappa.❤️

Bilden på Lindsey och hennes syster kommer här och jag hoppas att den här historien skänker ett leende på era läppar.🥰

Visserligen en skärmdump men originalet finns kvar med ett gäng andra suddiga bilder på han gamla telefon.😄

Tack pappa för att du berikade vårat liv med tokigheter.❤️