englesbygdsjäntasvardag.blogg.se

Hej på er. Idag har kroppen fått en ordentlig genomkörare och jag gissar på att det kommer att visa sig resten av veckan. Jag måste ändå börja med att släppa en varning eller göra er som tänker "det går nog" att tänka igenom en extra gång. Snömängden på taken är långt mycket mer än vad det ser ut som. Hela helgen har gått åt till att skotta tak mest hemma men idag även hos momma. Hennes lagård samt altan har verkligen varit i farozonen och jag har varit riktigt orolig över att det skulle braka ihop. Micke gav sig upp på altantaket och där var snömängden på vissa delar lika djup som hela snöskyffeln. Jag tog snöräven och bit för bit jobbade jag igenom taket på lagården. Det var tungt och jobbigt men känslan för varje snökaka som släppte var underbar så det gav mig energi att fortsätta. Till er som undrar hur jobbigt det var så kan ni ju bara stå en stund med varsitt mjölkpaket i vardera hand och lyfta det ovanför huvudet. Att pressa snöräven genom 1m packat snötäcke med armarna konstant uppsträckta och jobbande var tungt. Jag nådde dessutom inte ända upp till nock utan det blev en rimpa kvar som jag efter mycket velande till slut klättrade upp på taket och hjälpte Micke att skotta av. Jag är riktigt skraj för höjder så att gå däruppe och skjuta undan snön gjorde mig nästan grinfärdig. Men jag bet ihop och tänkte att om jag halkar ner så landar jag iaf mjukt. Dessutom kändes det väldigt bra att för en gångs skull kunna hjälpa Micke med det som är tungt! Tillslut var det faktiskt så det slutade då jag skottat rent ner till plåten och kanade ner. Landade som sagt mjukt men sen klättrade jag inte upp något mer. 

Iaf så kunde jag konstatera att det inte var många tak kring hammarn med omnejd som är skottade och det känns läskigt. Så snälla ni om mitt inlägg kan få några av er att gå ut och se över taken på hus och bodar så skulle det känns väldigt bra.