englesbygdsjäntasvardag.blogg.se

Gokväll på er. Med risk för att det kommer ett sånt där djupt inlägg igen... Men ni vet ju jag måste ju skriva av mig. Med allt större ökning av det här jävla skitviruset vi har runt omkring oss, där rekommendationerna haglar och det i princip är omöjligt att veta vilket ben man ska stå på. Så är jag så oerhört tacksam för den plats vi kan kalla hem. Här långt ute i skogen där luften är både frisk och fri. Här hemma behöver vi varken tänka på att bära munskydd eller visir. Här där dom fyrbenta pockar på uppmärksamhet och ger så otroligt mycket av sig själva till oss tvåbenta som går sönder bit för bit. Nya mutationer, nya vaccin, vaccinationstider och åldrar som ändras. Den nya vardan som vi lever i. Den tär... Jag som älskar att vara nära människor backar numer instinktivt om någon kommer inom min coronasäkra zon. Men här hemma i dagens sista timma när solens strålar sänker sig och stilla förbereder sig för en ny dag. Med katten som spinner högt vid min sida. Här är vår trygga punkt som är så viktig, så viktig. Här känner jag mig fri.