Söndag den 17/12.

Gokväll. För dom allra flesta är det här som vilken tredje advent som helst. Men för oss har ljusen brunnit till minne av min pappa som idag för två år sedan lämnade oss. Att det redan gått två år är svårt att ta in. Jag minns ju varenda minut av den dagen men kommer knappt ihåg vad jag gjorde igår. Fullt så illa är det såklart inte men att det redan gått två år sedan vi hade vårt sista samtal det är så obegripligt konstigt. Sorgen över allt du missat, tomheten, och telefonsamtalen vi hade varje dag, jag saknar dom. Vi pratar om dig varje dag, skrattar åt saker som du sagt och gjort. Men tomheten och saknaden är så stor. Idag hämtade vi en julgran, precis som du också gjorde stunden innan du hastigt blev så sjuk. Det kändes fint och passande på något vis. ❤️
Jag vill ju tro att pappa är med oss i allt vi gör, men tänk om man bara kunde få se varandra en kort stund igen, få den där varma björnkramen eller höra hans röst. Livet tog verkligen en helt annan riktning den där fredagen 17/12-21. Vi får fortsätta framåt helt enkelt men på nya vägar. 
En dag i skogen med en sprakande brasa var iaf ett fint sätt minnas lite extra på.❤️