En vecka kantad av oro.❤️
Hej på er, många är vi som omfamnar fredagen och den stund av ledighet som helgen ger. Sist jag skrev här var det torsdagkväll och vi såg fram emot att få fira mamma på hennes 70 års dag. Mammas dag var så fantastiskt fin på alla sätt och vis och vi hade trevligt hela dagen.🥰 Precis som det ska vara när man har kalas.🥳 Så kom kvällen och trötta la vi oss, tidigt på lördagmorgon vaknar jag av ett skrik som jag aldrig kommer att glömma. Micke ropar Olles namn i panik samtidigt som jag studsar upp mot övervåningen. I trappen möter jag Micke med en medvetslös Olle i sin famn. Skrikandes att jag måste ringa ambulansen. Hon som svarar på andra sidan var fantastisk att få prata med och i allt kaos skänkte hon lugn. Minuterna gick och våran lilla Olle var så himla trött. Så såg jag lysen som speglades på väggen och jag förstod att ambulansen var på väg. Den känslan var den bästa jag någonsin känt. De kom in och efter en stund tog de med sig Olle in till sjukhuset i Östersund. Olle fick ett krampanfall som mest troligt berodde på ett virus. Vi har aldrig varit med om något liknande innan och jag förstår plötsligt maktlösheten som infinner sig när man tror att det käraste man har är påväg ifrån en, för det var så det kändes när jag såg honom hänga livlös i Mickes armar. Det har varit en vecka kantad av så mycket oro. Inga fler anfall och en glad kille får väl ändå räknas som den största bingo man kan få?!🥰

Så många gånger som jag har skrivit om att ta vara på tiden man har fått tillsammans. Nu har det fått en ännu djupare innebörd.❤️
Å Olle våran kämpe gör det så bra.❤️
Nu välkomnar vi helgen, trötta men väldigt tacksamma att Olle efter omständigheterna mår så bra.🥰







Tid tillsammans och plankstek får vara startskottet på vår helg.❤️
Ta hand om varandra och må gott.❤️